Fläskkött är både billigt och gott och används i många traditionella mexikanska rätter. Även om just grisen togs till Mexiko under kolonialtiden fanns ett grisliknande vilt dkjur i Mexiko redan innan dess. Här kommer du kunna läsa om olika viktiga styckesdetaljer samt andra produkter tillverkade av fläsk.
Ja, fläskkött är vanligt i många mexikanska rätter – från långkok som Carnitas till kryddiga korvar som Chorizo och Longaniza. Även om grisen introducerades under kolonialtiden, har fläsk blivit en integrerad del av det mexikanska köket.
Ister – eller manteca på spanska – är fett från gris, och används traditionellt som matlagningsfett i Mexiko. Det har en hög rykpunkt och ger smak och textur till rätter som Carnitas, Castacán och vissa tortillas. Även om vegetabiliska oljor är vanliga idag, används manteca fortfarande i många klassiska recept för att ge rätt karaktär och djup.
I vissa fall, ja – men smaken och texturen förändras. Fläsk har en naturlig sötma och fettstruktur som passar särskilt bra i långkok och stekta rätter. Kyckling eller nötkött kan fungera som alternativ, men kräver justering av kryddning och tillagningstid.
Såväl kyckling-tinga som Tinga med biff är bra exempel på samma recept med olika proteiner, båda lika populära!
I vissa fall kan det vara två snarlika recept men som får olika namn beroende på om det är fläsk eller biff, men annars minimala skillnader.
Innan grisen introducerades av spanjorerna under kolonialtiden byggde det mesoamerikanska köket på lokala proteinkällor. Kalkon, hjort, kanin, iguana och det vildsvinsliknande djuret pekari var vanliga. Även insekter som gräshoppor (chapulines) och larver från agave (gusanos de maguey) spelade en viktig roll. Fett kom främst från avokado, pumpafrön, nötter och ibland kalkonskinn. Fläsk blev senare en viktig ingrediens, men det traditionella köket levde vidare med tekniker och smaker som fortfarande präglar mexikansk matlagning idag.
Ja, pekari – ett vildsvinsliknande djur som fanns i Mexiko långt innan den europeiska grisen – äts fortfarande i vissa delar av landet. Framför allt i södra och sydöstra regioner som Yucatán och Chiapas förekommer pekari som viltkött vid jakt eller festliga tillfällen. Köttet är mörkt, kraftigt och har en viltliknande smak som skiljer sig från tamgris. Det används ibland i grytor, soppor eller grillade rätter, ofta med citrus, chili och örter.
Pods Embed Error: Pod not found.
Ja, fläskkött är vanligt i många mexikanska rätter – från långkok som Carnitas till kryddiga korvar som Chorizo och Longaniza. Även om grisen introducerades under kolonialtiden, har fläsk blivit en integrerad del av det mexikanska köket.
Ister – eller manteca på spanska – är fett från gris, och används traditionellt som matlagningsfett i Mexiko. Det har en hög rykpunkt och ger smak och textur till rätter som Carnitas, Castacán och vissa tortillas. Även om vegetabiliska oljor är vanliga idag, används manteca fortfarande i många klassiska recept för att ge rätt karaktär och djup.
I vissa fall, ja – men smaken och texturen förändras. Fläsk har en naturlig sötma och fettstruktur som passar särskilt bra i långkok och stekta rätter. Kyckling eller nötkött kan fungera som alternativ, men kräver justering av kryddning och tillagningstid.
Såväl kyckling-tinga som Tinga med biff är bra exempel på samma recept med olika proteiner, båda lika populära!
I vissa fall kan det vara två snarlika recept men som får olika namn beroende på om det är fläsk eller biff, men annars minimala skillnader.
Innan grisen introducerades av spanjorerna under kolonialtiden byggde det mesoamerikanska köket på lokala proteinkällor. Kalkon, hjort, kanin, iguana och det vildsvinsliknande djuret pekari var vanliga. Även insekter som gräshoppor (chapulines) och larver från agave (gusanos de maguey) spelade en viktig roll. Fett kom främst från avokado, pumpafrön, nötter och ibland kalkonskinn. Fläsk blev senare en viktig ingrediens, men det traditionella köket levde vidare med tekniker och smaker som fortfarande präglar mexikansk matlagning idag.
Ja, pekari – ett vildsvinsliknande djur som fanns i Mexiko långt innan den europeiska grisen – äts fortfarande i vissa delar av landet. Framför allt i södra och sydöstra regioner som Yucatán och Chiapas förekommer pekari som viltkött vid jakt eller festliga tillfällen. Köttet är mörkt, kraftigt och har en viltliknande smak som skiljer sig från tamgris. Det används ibland i grytor, soppor eller grillade rätter, ofta med citrus, chili och örter.
