Epazote
Epazote, ibland kallad “Mexikansk teört” på svenska, är en distinkt ört med en smakprofil som är svår att förklara – och ännu svårare att ersätta. Den används ofta i små mängder för att ge djup och karaktär, inte minst i bönrätter.
Ursprung och tradition
Epazote (Dysphania ambrosioides) är en vildväxande ört som har använts i den mesoamerikanska matlagningen sedan långt före den spanska kolonisationen. Namnet kommer från nahuatl epazotl, som ungefär betyder “skunkört” – en hint om den intensiva doften.
Smakprofil
- Ett slag mellan mynta, citronmeliss och lätt tjära
- Mineraliskt, lätt pepprigt och aningen terpentinliknande
- Kraftfull – används i mycket små mängder
Användning i mexikansk matlagning
- Frijoles de la olla (kokta bönor): Epazote är nästan obligatorisk för den autentiska smaken. Den hjälper också till att motverka gasbildning.
- Quesadillas de epazote: Ett klassiskt street food-snack i Mexiko, särskilt i södra delarna av landet.
- Tamales, soppor och caldos: Tillsatt mot slutet för att inte förlora sin karaktär.
Viktigt! Epazote bör användas med måtta – framför allt i färsk form – då stora mängder kan vara lätt toxisk.
Tillgång i Sverige
- Färsk epazote är tyvärr mycket svår (eller i praktiken omöjlig) att hitta i svenska butiker.
- Torkad epazote finns ibland i välsorterade specialbutiker eller online – perfekt till bönor även om smaken blir något mildare.
- Odla själv! Frön kan ibland köpas online, och örten är relativt lättodlad i kruka eller pallkrage under sommaren.
Tips: För bönor – använd ½ tsk torkad epazote per portion (eller ett par färska blad om du har tillgång), tillsatt mot slutet av kokningen.
Förvaring
Torkad epazote bör förvaras lufttätt och mörkt, gärna i glasburk. För bästa smak – byt ut efter 6–9 månader. Färsk epazote, om du lyckas få tag på den, håller sig ett par dagar i kylen i plastpåse.
